Tillväxt i evighet?

Den stora ekonomin bygger på ständig tillväxt. Tillväxt av en viss grad. Annars faller det. Har vi rätt att förvänta oss evig tillväxt? Är inte det en paradox? För någonstans borde det ta stopp.

Tänk om köpmönstren och tillväxten inte är en konstant som går att räkna med i all evighet?

Hela civilisationens finansiella system bygger ju på just tillväxt. Allena.

Marknaden bygger ju på att alla vill handla ett visst mått av varor hela tiden, ekgolv, familjedrömmar och rostfria kök i Nordic Light-stil och att den trenden hela tiden är lite, eller mycket ökande.

Men tänk om själva konsumtionskulturen börjar utarmas? Att den reklam- och mediadrivna konsumtionen faller med säg, 15 procent? Då faller hela det planetära finansbygget omedelbart.

Tänk om tidningar som ”Sköna Hem” och bil, elektronik- och vitvarutillverkare inte längre attraherar som de brukade göra?

Tänk om det inte längre är bara är en räntehöjning eller ett konjunkturfall som helt plötsligt börjar skapa en längre konsumtion? Tänk om det är en värderingsglidning? Tänk om det är konsumtionströtthet? Tänk om det inte längre blir lika lätt att driva på massorna att handla dessa kapitalvaror i samma takt som marknaden kräver?

Jag anser att det inte går att bygga ett samhälle i all oändlighet på förhoppningen om ständigt ökad konsumtion och ständigt ökad tillväxt. Det faller på sin egen orimlighet. Någonstans under en civilisations tidslinje så kollapsar det. Har alltid gjort. Frågan är om just vi snart är där.

När vi nu snart når ”kritisk massa” d.v.s. den punkt där det inte går att driva upp konsumtionen mer, tillsammans med de stigande oljepriserna och en fallande börs, så kommer ett stålbad att bli oundvikligt. Det krävs så lite för att den västerländska ekonomin ska implodera nu i dessa dagar.

Det krävs bara att en kommande generation inte tycker det är _riktigt_ lika viktigt att ha senaste Audin på garageuppfarten eller senaste iPhonen så faller det. Eller kommer det nya, ännu kåtare söndagsbilagedrivna konsumenter hela tiden? Och är de lika resursstarka som oss proppmätta åldringar? Kommer de att vilja hålla samma takt? Och finns samma medeklass-konsumtionsstyrka kvar framledes som kommer att garantera den nödvändiga tillväxten?

Sannolikheten att inte så är fallet är stor. Ungas köpmönster och behov är helt annorlunda än den kapitalvarumässigt köpstarka 40-talistgenerationen som hittills hållit världsekonomin under armarna, Det behövs bara en liten glidning på några tillväxtprocent minus i kombination med konjunkturfall och oljepris-frenzy för att det ska börja gå bakåt, fort..

När den är borta: -fritt fall.

Så det är bara att hålla i sig.

Jag hävdar att västvärldens”Tillväxt” har nått sin peak och det finns inte tillräckligt med villiga konsumenter som kommer underifrån för att upprätthålla den gamla tillväxttakten länge till i den grad som den behöver för att undvika att implodera. Så är det.

Frågan blir om Asien kompenserar för det hela och balanserar upp. Oavsett det, så står det klart att VI inte kommer att tillhöra vinnarna.

Ett fatttigt Europa, ett fattigt USA.

Boom. I´m right about this you know.

/S