Vägars ände och sakers slut.

Utveckling. En kraft som inte frågar om lov. Som inte bekommer sig. En kraft som gradvis och transparent förändrar världen runt oss, så att de som åldrats något till sist inte längre känner igen sig. Det är helt naturligt. Utveckling tvingar fram saker, tar bort saker som man klänger sig fast vid. Slår sönder strukturer någon vill ha kvar. Omfördelar makt. Lämnar de som hade makt vid sidan av vägen, och välkomnar  de nya  till rodret.
Utveckling dödar industrier. Utveckling skapar nya. Förändring, är den starkaste konstanten. Evig förändring. Oförutsägbar, oväntad förändring.

Många givna tryggheter förändras eller försvinner nu snabbt:

– Efterkrigstidens folkrörelser.
– Den gamla politikens kraft och relevans.
–  Industrialismens grundförutsättningar.
– Konsumtionsmönster.
– Kollektiva värdegrunder.
– Partipolitik och ideologier.
– Familjebilden.
– Kommunikationsteknik.
– Kunskapsfördelning.
– Informationsmakt.
– Materiella ideal.
– Geografisk tillhörighet.
– Nationell egendom.
– Finansiell förutsägbarhet.

Många av ovanstående punkter, har utgjort gemensamma konstanter och bergfasta referenser för 40-50-talisterna. De har utgjort deras existensförutsättningar och spelplan.

Som om ovanstående punkter alltid skulle vara likadana, aldrig förändras eller försvinna.

Nu förändras de och försvinner.
Fort, våldsamt och skakigt.

Så välkommet det är.

I mina ögon, kan det inte gå nog fort, inte skaka nog våldsamt eller förändras för mycket.

Kom framtid. Kom friska framtid.

/S