På vilket sätt går du för långt?

”På vilket sätt går du för långt?” brukar jag fråga de jag har samtal med i mitt jobb, inför om vi ska samarbeta genom att signa ett managementavtal eller liknande.

Du ryggar kanske och tror jag menar att det handlar om att springa naken genom stan eller smörja in sig med motorolja och lägga ut på sociala medier, men det är inte alls min definition av att gå för långt. Jag är ute efter något mycket viktigare och vackrare.

Att gå för långt på ett konstruktivt sätt är vad en artist gör. Det är vad en konstnär gör. Det är först då publiken inte kan låta bli att titta. Det är då massorna dras in och recensenter förfasas eller älskar dig. Att gå för långt kan också skrivas som ”att gå bortanför där fegheten slutar och modet tar vid”. Att gå för långt kan vara detsamma som ”att tänka utanför boxen”. Att gå för långt är att göra något som utmanar våra normer och föreställningar på ett sätt som gör att vi rasar, gråter, skrattar, lär oss, förlåter, förlöses, utvecklas. Greta Thunberg går definitivt för långt på de friskaste av sätt. Joakim Lundell går för långt. (Förresten: De flesta av de jag jobbar med går för långt annars hade jag inte jobbat med dem.) Att gå för långt är att hitta sin röst och mening och inte klara av att hålla det inom sig längre utan explodera i ett uttryck som märks utåt. Det är viktigt att gå för långt. Om för många människor stannar för tidigt innan säkra gränser och komfortzoner så stannar världen.

Om du inte har gått för långt så stannar du i skuggorna där ingen ser vad du gör eller tar ställning till dig och det du säger.

Jag upplever att den Svenska kulturen förbjuder oss att gå för långt på det där konstruktiva sättet. En enorm rädsla döljer sig i folkkynnet. En panik inför att betraktas och stå ut och därmed värderas och ta konsekvenserna av att synas och att andra tar ställning till om de gillar dig eller inte. Men du. Det är ju hela poängen med din existens. Att du ska stå för din egen kraft. Att värdera dig själv rätt. Att inte låta andra människor hämma dig. Att inte acceptera andras värdering av dig utan definiera den själv. Äga ditt liv och kliva ut.

Att gå för långt genom att uttrycka sig själv ska inte göras på ett sätt att det skadar andra. De får hemskt gärna bli kränkta (det gör inget och är lagligt) de får förfasas, förskräckas o.s.v. men du får inte skada dem fysiskt, själsligt, monetärt eller socialt.

Att uttrycka sig utan att angripa någon personligen, kan aldrig skada någon eller något. Det är bara luft och stämband. Målarpenslar, ljud scén, dans skulpturer eller rörliga bilder. Det kan också vara politik.

Så min sensmoral idag är: Tillåt dig att gå för långt. På det där bra sättet. Bortom det du tror att du törs, får eller tidigare gjort.

I samma ögonblick som du gör det, så är du en konstnär och artist och på något sätt, i det stora eller lilla, så kommer du att förändra världen litegrand. (Fotocred: Pia Nyström).