Jag blev medlem i ett parti för första gången vid 34 års ålder. Efter att ha varit extremt debattlysten och samhällsengagerad i många år och med kopiösa mängder debattinlägg i pressen bakom mig som ”loose cannon” så gick jag med i Centerpartiet. Med lång bakgrund i moderna IT- och reklamföretag, så hade jag en enorm mötesvana och tusen ideer.

Det jag möttes av, var mängder med fina och kreativa människor, större delen av dem, med lång erfarenhet och så gott som samtliga var skolade i den historiska folkrörelsens rutiner, framväxta på 60- och 70-tal.

Våra värderingar överensstämde, vår personkemi överensstämde oftast, men i övrigt stämde ingenting!

Jag kände mig helt inkompatibel med kulturen. Med de sociala träffarna. Med ”föreningstänket”. Med samkvämen. Med den långsamma förankringsprocessen av frågor. Med den gamla hierarkin. Med åberopandet av ”vårt stolta förflutna i bonderörelsen”. Med fokuset på att ”konstruera motfrågor för att möta motståndarnas utspel” som självändamål.

För mig, som kom från en miljö där vi på mitt företags styrelsemöten brukade bereda och besluta i trettio sakfrågor före lunch, så kom den här kulturen som en chock.

”Demokratin måste vara långsam, den måste växa fram så att alla är med och den blir rätt från början Stefan” sa de äldste i partiet till mig, och klappade mig (vid den tidpunkten var jag produktchef i ett börsnoterat företag i Stockholm) på huvudet. Jag bet ihop och tänkte ”jag ska lära mig den här kulturen”.

Så går det några år. Jag börjar se mönster. Jag upptäcker att politiken tenderar att dra till sig sådana som känt sig lite utanför i livet, de som vill ha en klubb att mysa i, de som saknar sammanhang. Inget fel i det, men jag märker också, att de progressiva, de ambitiösa, de med visioner, ofta väljer andra karriärvägar och avstår politiken. Förutom de gamla hantverkarna då, de solida kvinnorna och männen med rötter i folkrörelserna, smidiga hajar som rör sig vant i fullmäktigmöten och vet allt redan innan det har hänt. Dessa, har alltid imponerat djupt på mig och blivit riktiga förebilder. Vilket kunnande!

Men så finns också de ”egenkära pratkvarnarna” som glider runt i den lilla lokala politik-pölen på en liten ”powertrip” och producerar inget annat än varmluft. Lika mycket som jag högaktar de gamla hantverkarna, lika mycket irriterar jag mig på de olika tupparna och hönorna som struttar runt och positionerar sig. De är alla direkt skadliga för väljarna egentligen. De har oftast smilat sig in från avbytarbänk och är helt omöjliga att få ut ur politiken väl de bitit sig fast. Jag kallar dem ”bojsänken”.

Vad jag kokar ner det här inlägget till är ett tufft besked till alla gamla partier; ni måste ställa allting ni någonsin tagit för givet på huvudet om ni vill ha nya medlemmar! Det kommer att göra ONT!

Det är svårt att säga det här, prata om det här, eftersom jag högaktar så många av de äldre, stabila politkerna i min närhet. Lokale legenden Per Söderberg (c), Gunnar Hjelm (m) och flera andra män och kvinnor som för mig representerar det politiska hantverkskunnandet med inspirerande precision. Men hur det än är med det, så hänger partipolitikens framtida vitalitet på att den klingar i harmoni med samtidens kultur och beteendemöster. Om media, folket och marknaden förändras, så måste hela den politiska proceduren följa efter. Stannar den kvar i något som misspassar mot samhällets utveckling i allt högre utsträckning, så går det inte att rekrytera nya medlemmar.

Det är inte det att vi inte når ut till folk, det är hela vårt erbjudande som felar.

Och tro inte att det är upp till ANDRA att ändra på sig för att ”få vara med i vår klubb”. Nej, så avundsjuka är inte folk på oss längre kära kamrater. Det var länge sedan det sneglades avundsjukt på någon med ett förtroendeuppdrag. Idag kanske någon kastar en blick av rent medlidande på sin höjd.
Detta gäller inte i de gamla lagren givetvis. För åldrarna 55 och uppåt är det förtfarande ”fint” att vara politiker, ungefär som att det var ”fint” att var läkare. Men….förstår ni, samhället består med tiden av en allt mindre del människor över 55 år.

Så vi måste alltså gå till ritbordet och uppfinna ett helt nytt parlamentariskt fordon för nya medlemmar att attraheras av. Det måste till en helrenovering av både kultur, beredningsprocess och arbetsmetod.¨Den stolpiga uppförandekoden i fullmäktige, de evighetslånga och oftast urvattnade interpellationsdebatterna. Allt måste granskas under lupp, för att se om det går att göra på nya sätt.

I stället för att på våra möten fråga oss ”hur ska vi marknadsföra oss bättre så att vi får nya medlemmar” så ska vi fråga oss ”hur kan vi förändra oss så till den milda grad att vi utgör ett attraktivt sammanhang att tillhöra igen?”. För det brister som sagt inte i marknadsföringen. Det brister i erbjudandet. Och det är inga små justeringar som behövs. Det måste till storstädning. Allmänheten underkänner hela vår politiska kultur och det är därför vi inte attraherar nya medlemmar.

Det är inte meningen att den tilltänkta nya politker-generationen från 2008 och framåt ska anpassa sig till procedurer, rutiner och kulturer som skapades av Tage Ehrlander, Karin Söder, Gösta Bohman och Torbjörn Fälldin. Det kan väl vilken människa som helst begripa. Ändå sitter vi, relativt nya politiker fortfarande och skvalpar med fötterna i resterna av deras kultur.

Det partipolitiska arbetet måste ställas om till att spegla vad kommande moderna medlemmar kräver av en attraktiv organisation. Annars blir det ingen ny medlemsrekrytering förstår ni. De nya medlemmarna uteblir och flykten fortsätter. Och den här kritiken riktar jag lika mycket inåt mitt eget parti som till alla andra.

Flera jag mött verkar resonera som så att ”bara vi driver rätt frågor så vaknar folk och blir medlemmar och engagerar sig”. Som om det vore ideologin och sakfrågorna ensamma som motiverar människor att viga sin fritid till politik. Glöm det.

-Det är huruvida det är enkelt att delta, om man omedelbart kan få påverka och få bekräftelse, om det ger status, om man kan få en okej ersättning och om man kan få hantera det via IT. Dessa faktorer, är avgörande för medlemsrekrytering 2008.

”Sådana politiker vill vi inte ha”. Säger då de gamla vännerna av ordning.

”Okej” säger jag. ”Var utan då” blir mitt svar.

/Stefan Hallgren (c)

Återigen är Cattis blogg mitt i krysset.

10 thoughts on “Därför tappar partierna medlemmar.

  1. Rickard Olsson skriver:

    Du vet, det finns faktiskt ett parti som fungerar. 😉

  2. Anders Magnusson skriver:

    Jag har aldrig varit intresserad av politik som den sett ut men intresserad av politiska frågor ja det är jag och det är så befriande och intressant att få din syn på detta och det får mig att tänka till och faktiskt förstå en del saker jag inte riktigt fattat förut. Jag kommer på mig själv att gång på gång surfa in på din blogg och läsa och begrunda för att det är just tankeväckande och nåra av de moln som skymmer sikten skringras ibland =)

  3. Stefan Hallgren skriver:

    Rickard; Jag vet. Jag idisslar min framtid frenetiskt these days. Är namnet \”Frihetspartiet\” upptaget? Ett namnbyte och en breddning av partiprogrammet skulle avgöra saken direkt. PP är värda att bli stora, men alla saker som hindrar det måste ses över av rent taktiska skäl. En större folkhemsförankring måste till, eller kanske det går att attrahera igång en väljargrupp stor nog utan att förändra, jag vet inte faktiskt. jag idisslar ännu. 😀 (Är \”Idle\” den korrekta engelska termen?)Anders M: Tack, inget är så roligt att höra som att man lyckats få igenom en känsla, ett resonemang eller ett ställningstagande till någon annan. Min bild och min plattform håller på att konsolideras den här perioden. Du märker det säkert på sättet jag processar tankarna offentligt. Jag tror jag har ett förbannat starkt budskap frampå vårkanten. :-)Bästa hälsningar/Stefan

  4. Visst har du rätt på så gott som alla punkter, det vet ju jag som harvar på i kommunalpolitiken. Men vad är lösningen? Finns det något exempel någonstans i världen där demokrati förenats med effektivitet på det sätt som du (och jag) vill ha?En sak tror jag dock starkt på: Att kalla ett spett för ett spett. Att göra ett kanske obekvämt budskap otydligt genom en vag formulering gör politiken ännu mer ointressant. Det har vi alldeles för mycket av idag.Kan inte låta bli att lägga till att småpartier utan inflytande eller poster lätt kan vara effektiva och gräsrotsstyrda. Problemen kommer när man HAR poster och inflytande att förvalta…

  5. Stefan Hallgren skriver:

    Jag skulle i konstruktiv anda vilja skriva ihop en motion, innehållande en förslag till reform. Reformen skulle spalta upp de förändringar som den politiska apparaten skulle behöva göra organisatoriskt först. Det organiska före tekniken såklart). Färre ledamöter, förändrade beredningsformer, förnyade former för fullmäktigeproceduren, större transparens och medborgardeltagande. Total transperens i frågeberedningen (allmänheten får fullmäktigedokumentationen digitalt synlig när den är beredd samtidigt som ledamöterna) plus en massa mer i samma stil. En utvecklingsgrupp för att göra den stora \”processreformen\” skulle kunna bildas av Sveriges kommuner genemsamt, för att testa och förankra den. Sedan måste processen spridas till Landsting och Riksdag i nästa led. Ett jätte (exempelvis) SAP-system skulle behöva byggas, som integrerar alla politiskt styrda funktioner på alla nivåer i samhället. Alla gör lika. Enkla instruktioner. Dataflödes-styrning och optimering av allt. Signering och kontrasignering får ersätta fysiska påskrifter. En digital, modulbaserad infrastruktur som speglar hela den politiska mekanismen.Nej, teknik ersätter inte vettiga politiker, men en sådan infrastruktur skulle skapa snabbhet, transparens och öka kvaliteten på beslutsunderlagen, samtidigt som man skulle göra ledamöterna mer avstånds- och tidsoberoende utanför kommunhuset/landstingshuset/riksdagen. Demokrati-doping och chip-trimning av det parlamentariska arbetet. Det måste komma nån gång. Varför inte börja nu? Ska vi gå ihop? :-DTänk den dagen detta hörs på FM: \”Är Mattsson här?\” (annan röst) \”Nej, han deltar via sin iPhone från Sveg, vi har bild, krypteringen är på och det digitala certifikatet äkta, varsågod fortsätt, Mattson är med oss.\”Görbart redan idag egentligen, med fullt mogen vardagsteknik.:-D/S

  6. Rickard Olsson skriver:

    Vi har såklart kontinuerliga diskussioner (i ett par Skypechattar) om bl.a. de frågorna. Frihetspartiet fanns: http://www.frihetspartiet.se/PP är ett känt parti just pga namnet, om vi öht ska byta så är det fortfarande för tidigt. Kanske efter 2010.En breddning av partiprogrammet skulle splittra partiet direkt. Det vi kan göra, och gör, är att hela tiden se vad som kan passa in i programmet – det är förvånansvärt mycket, särskilt på medborgarrespektens område.

  7. Stefan Hallgren skriver:

    >Rickard:Vi har såklart >kontinuerliga diskussioner (i >ett par Skypechattar) om bl.a. >de frågorna. Frihetspartiet >fanns: >http://www.frihetspartiet.se/>PP är ett känt parti just pga >namnet, om vi öht ska byta så är >det fortfarande för tidigt. >Kanske efter 2010.Ja, det har högt varumärkesvärde, det är bara det att många (skeptiker) laddar det med fel värden och använder det som vapen.>En breddning av partiprogrammet >skulle splittra partiet direkt. >Det vi kan göra, och gör, är att >hela tiden se vad som kan passa >in i programmet – det är >förvånansvärt mycket, särskilt >på medborgarrespektens område.Ja, det är nog rätt sätt. När plattformen väl uppnår kritisk massa och är konsoliderad, så kan energi,miljö, vård, omsorg och det andra byggas in enligt frihetliga principer givetvis. Det skulle bara vara bra, till nästa val för att ge en kontur av regeringsduglighet inför de traditionella massorna (som är stora) att addera några humana populismfrågor och komma med starka egna alternativ på dem.PP är så djävla spännande. Som SimCity, straxt efter uppstart. :-D/S

  8. Rickard Olsson skriver:

    Det är inte så länge sen som \”bög\” var ett skällsord. Pirat är jämförelsevis ett mycket enklare ord att vända vid behov. Fan, Kalle Anka skickade med ett \”Pirat-kit\” för inte så länge sen; ögonlapp och skattkarta. Det är coolt att vara Pirat.Vdg t.ex. energi och miljö så är redan mp bättre på det än vi nånsin kommer att bli. Vi kan inte tillföra nåt där, men däremot kan vi samarbeta med dem. Fundera på det här: De kom in i riksdagen pga säldöden och sitter kvar pga miljöförstöringen och klimathotet. Om du kan hitta en enda person som röstade på mp pga deras ekonomiska politik så ska jag äta upp min hjälm. Det enda de gör med sin breddade plattform är att stöta bort allmänborgerliga väljare som har ett miljöintresse (de norpade c istället). De vinner inga väljare på den eftersom deras ekonomiska politik redan drivs bättre av v.Fler frågor kan inte vinna fler väljare, eftersom de frågorna redan ägs av ett annat etablerat parti. Däremot kan de stöta bort väljare som inte sympatiserar med dem.

  9. Stefan Hallgren skriver:

    Poäng, och intressant. Men då förutsätter ju det samregering med ett bra gammelpolitik-parti egentligen. By definition. Annars blir riksdagens partier som sammansättningen av en styrelse, med olika specialkompetenser (vilket inte är helt dumt) men ställer till det rejält för väljarna. \”Djävlar, Vård-partiet röstades bort, vem fan kan ta DEN frågan nu då?\” liksom. Messy. Men en intressant utmaning. Förr eller senare så kommer vi att få se konstitutionella förändringar och det är helt ok för mig, bara man får full spegling i riksdagen av väljargruppernas vilja, behov och sammansättning. Det är för dem vi är politiker, inte för våra sakfrågor. Vi ska fixa så att människors snöröjning upphandlas och fungerar, att kvinnor inte blir slagna, att barnen har det bra, att elpriset inte driver folk från hus och hem och att gamlingarna inte ruttnar i sängarna och sisådär ett par tusen ansvarsområden till. Inte nödvändigtvis praktiskt utfört av staten, men att tillse att det administreras utifrån väljarnas instruktioner /S

  10. Rickard Olsson skriver:

    De flesta av de frågor du nämner sköts nog bäst mycket närmare folk än från Riksdagen. Dess uppgift är mer att sätta rätt vida ramar för riket och sen låta kommunerna och landstingen sköta the day-to-day business. Öht är det mycket grejer som måste skyfflas neråt (men ett par som måste upp) i hierarkin, men det är en lite annan diskussion. Så länge som det finns intresse för en fråga kommer det att finnas politiker som vill driva den. Se bara på hur m helt plötsligt blev ett \”arbetarparti\” eller hur mp och v nästan tävlar om att kopiera vårt partiprogram. Att en viktig fråga skulle bli föräldralös betraktar jag som uteslutet.Vdg strategin får jag be dig kika här: http://www.piratpartiet.se/vagmastarstallning 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *