Facebook och Youtubes största skillnader mot andra medier är att de först och främst är publiceringsplattformar. De är tillverkade för att du själv ska sprida saker du tillverkat till andra. Text, ljud, film, bild och egna annonser. Som du själv skapat. Varför gör du inte det? Om det ska vi tala idag.
Lite bakgrund: Gemensamt för traditionell press, TV, radio och reklamplatser har i alla tider varit att för dem är du bara mottagare och konsument. Du kan, vare sig du vill eller inte, bara passivt sitta och ta emot och gilla eller inte gilla om det som serveras.
Youtube fungerar helt annorlunda. Youtube själva sänder ingenting alls. Tittarna tillverkar allt innehåll själva. Om någon inte gillar “Så ska det låta” på vanlig TV så kan den tittaren göra en humorsketch eller musiktävling hemma vid köksbordet och publicera på Youtube. Om den blir tillräckligt bra kan den få (och ibland får) fler tittare än “Så ska det låta”. Alla verktyg på Youtube (som utgör världens kraftigaste videoinfrastruktur) är gratis. Fritt. Någons farmor kan skapa och sända video till en miljon tittare i 4K utan att betala något för distributionen. Det enda som krävs är att man har en kamera och en idé och vill sända idén till andra, samt att idén är så underhållande att den accepteras av publiken så att de tittar. Men gratis är det. Om idén håller kan du bli miljonär på annonsintäkter. Tusentals Svenskar tjänar idag mellan 5000 – 500 000 i månaden på att göra Youtube. Ändå är de bara en droppe i havet av alla som skulle kunna göra det.
Facebook fungerar som Youtube. Där kan du samla andra intresserade i en grupp eller på en page om t.ex. Dragracing. I gruppen kan du skapa reklam för kommande dragracing-event, du kan sända tävlingen live med en mobilkamera i gruppen, du kan posta intervjuer, mekningstips, sporthistoria, nostalgi och trivas med andra runt intresset. Samma sak gäller för alla andra tusentals intressen som finns. Från svamppplockning till trav, hobbyrockband eller fotboll. Alla kan ta initiativet till att skapa ett kommersiellt ekosystem på Facebook och tjäna pengar på t.ex. Adbreaks. Varför gör nästan ingen det i Sverige?
Nu kommer poängen: De flesta använder inte Youtube och Facebook så. i Sverige finns det oerhört få grupper med över 50 000 medlemmar. Youtube i Sverige har bara några dussin kanaler med över 100 000 subscribers. Det beror i huvudsak på att Svenskar över 45 hänger kvar i de gamla medievanorna att de ska vara passiva och bli serverade färdigbakad underhållning. Om de ändå går in på sociala medier så tar de med sig beteendet. De skapar inget själva, men PLÖTSLIGT ges de chansen att prata tillbaka till de som händer innehåll! Då ska de tycka till om det som serveras. Och som de tycker! -De grälar, skäller, hånar, förminskar, gör satir, ironiserar och tävlar i vem som kan posta den syrligaste kommentaren från läktaren över något som någon annan har riskat för att skapa, sprida och säga.
Människor över 45 är inte ett publicerande folk som skapar och sprider sina egna idéer, bilder, filmer och ljud. Det verkar i alla fall inte så. De delar andras och kommenterar på det innehållet. Vi är tydligen ett kommenterande folk. vi vuxna Svenskar. Ett dömande och värderande folk. Som är för fega att själva vara först i publiceringskedjan av rädsla för att värderas kanske? Är det det det sitter i? De enstaka Facebookgrupper som _blir_ stora i Sverige är ilska, protest- och hatgrupper som “Stå upp för Sverige” och “Bensinupproret 2.0”. Vad säger det om grundkvaliteten på vårt kynne? Verkar vi ha mest naturlig fallenhet för att skapa lyckligt och kreativt innehåll eller gnälligt, skuldbeläggande, självrättfärdigt och hatiskt?
Det sistnämnda är INTE vad Facebook och Youtubes grundare hade i åtanke när de skapade plattformarna. Tro mig.
Lyckligtvis finns det hopp hos gruppen under 45. De skapar och publicerar sig rutinmässigt i allt högre grad ju längre ner i åldrarna man tittar. Utan rädsla för Jante eller att värderas. De är mindre intresserade av att bara kommentera. De vill skapa. Text, bild, ljud, film. De vill inspireras av andra. Härma. Testa själva. De vill sända. Tycka. Skapa gemenskaper runt innehåll. De avskyr passiv mediekonsumtion. De förstår inte konceptet “en till många” utan möjlighet till interaktion (som karakteriserar alla gamla medier). I deras värld kan de direkt inspireras, kopiera, kommentera och vidaredistribuera det som rullar förbi dem i flödet på TikTok, Snapchat, Instagram och på Youtube. Kulfaktorn, “The Fun Theory” är vad som driver intresset även när de är allvarligt seriösa och analytiskt intresserade.
Konstruktivitet, kreativitet, kvalitet och inspiration levererad med energi, humor optimism och kunskap är grundpelarna för att attrahera unga massor och samtidigt tjäna annonspengar. Edutainment. Mening. Värde. Syfte.
Jag skriver den här texten idag till dig, med ett hopp om att du också ska bli en som hittar lusten av att själva ställa dig först i publiceringskedjan. Ta din egen bild och lägga ut den. Gör din egen lilla film och publicera den. Skriv din egen lilla text och sprid den. Skapa en grupp eller sida eller Youtubekanal runt din expertis och förklara, lär ut, dela med dig med värme och ödmjukhet om någon av dina passioner eller något du kan mycket om.
Sociala medier är i första hand till för att du ska kunna publicera dig själv till andra människor och hitta gemenskaper. Inte triggas av clickbaits från utomstående artiklar att kommentera argt över. Landar vi där, så har alla missuppfattat både kanalerna och sina egna roller. De under 45 har inte missuppfattat det utan är helt naturliga i de nya medierna. Så om de som är över 45 inte hittar in i det här, så kommer de sakta att bara bli ensammare, bittrare och tommare och sitta och förgifta plattformarna med sina neuroser, som främmande varelser insläppta i en miljö de vägrar att acceptera. Jag tror att de vill ha roligare än så. Längtan efter “The fun theory” bor i alla. Så ta steget att ha roligt med sociala medier. Njut av dem. Skratta åt dem. Publicera dig. Bli skrattad åt ibland. Det är bra för dig.
