Den här veckan har jobbet tagit mig till möten på Spotifys huvudkontor, två gånger på Googles huvudkontor igen, träffat några av Sveriges mest lovande låtskrivare, haft möte på Bauer Medias huvudkontor om nya projekt och tillbringat två enorma eventdagar (Youtube Brand Casting samt Youtube Creator Day på At Six, i Sthlm) och åker hem med fler Goodiebags än jag sett i hela mitt liv. Och undrar vad jag ska göra med allt det nya jag klivit in i de senaste åren. Vilket värde det har för mig eller andra.

Det är så det ser ut nu då gubevars. I den här åldern är inte själva sammanhangen så imponerande så flytta bort fokus från det när du läser. Företag är företag och events är kul o.s.v. men, det är vad summan av alla dessa aktiviteter betyder över ett antal år jag vill prata om.

I grunden handlar det om det här. -De senaste fyra åren har jag lärt mig mer om digitaliseringens konkreta effekter än de senaste 25 åren sammantaget. Trots att jag jobbat på molekylnivå med samhällspåverkande Internetaktiviteter sedan 1994. Det nya beror på att slump och ambition har kastat mig in i det galet intressanta företag jag jobbar i idag (Ninetone) och vars affärer öppnar dörrar för oss rakt in till mitten av de allra största mediaplattformarna, den absolut mest dagsfärska kulturen och omvärldsbevakningen. Ofta direkt från nivåer nära ledningsgrupperna. Jag är osäker ännu på vad man ska göra med det (utanför det direkt jobbrelaterade som för det mesta är hemligt). Inget av det jag kan idag verkar passa till något nyttigt i mitt hemlän t.ex. Ingen pratar mitt språk längre. Jag har ingen att ha gemensamma referenser med. (Och ska inte flytta.) Till min förskräckelse har jag lärt mig, att det jag förr trodde var reklam- och marknadsföringsbranch (och som jag trodde mig kunna till fulländning) inte är det längre i den verkliga kommersiella världen. Att det jag trodde var musikbransch (och som jag trodde mig kunna till fulländning) inte längre är det i den verkliga kommersiella världen. Jag har fått lära om och uppdatera ALLT efter att dagligen se hur konsumenternas beteenden och köp-acceptans förändras allt fortare.

Det är i systemen vi ser det. Analyticspanelerna som samlar alla kundrörelser och aktiviteter i realtid. Ålder, plats, intresse, hur länge de dröjer innan klick, hur lång titt de tar innan nytt klick kommer, vad det klicket leder till. O.s.v. De digitala spåren vi lämnar efter oss dygnet runt visar helt enkelt hur det är. Ingen i marknadsföringsbranchen, som vilar 100% på plattformarna och arbetar datadrivet, behöver gissa längre. Och alla kunder är på plattformarna. Utom kanske 5% . De är så få att det inte spelar roll

Sedan jag började arbeta med datadriven underhållning, marknadsföring och kommunikation (Youtube, Spotify, Instagram, Facebook, Youtube Music) har jag sett att det på alldeles för många håll skiljer 20 långa utvecklings-år mellan branschklustren i t.ex. Umeå, Östersund, Sundsvall…och Stockholm gällande medvetenhet om användarebeteenden, datadriven kundrelation, demografiska skillnader, konsumentförflyttningar och vad de nya kanalerna nu kräver av enskilda människor, företag och organisationer om de vill uppnå något.

För att vara rättvis: Skillnaderna är faktiskt till och med stora i Stockholm, mellan vad Google, Youtube och Facebook vet och vad de försöker förmedla till Stockholms mediabyråer och reklambyråer där oerhört många OCKSÅ är 10 år efter. Många av de senare tror fortfarande att de gamla vanliga metoderna ska fortsätta fungera. Det ska de inte.

Techplattformarna har hoppat förbi alla andra, genom att de självklart, genom sina användare, idag är de som äger förstahandsrelationen till slutkonsumenterna.

(Hela reklam- och mediabranchen, företag och organisationer, måste nu springa efter för att kunna fortsätta ha en relation till några målgrupper alls de närmaste åren.)

Nästan alla andra kanaler faller handlöst just nu i räckvidd. Aftonbladet, Expressen, diverse mediahus, SVT, TV4, Kanal 5, TV3. Alla de, är egentligen på sina sista fem minuter i livscykeln, och deras annonspriser och reklamlager försvinner med dem. Detta tar jobben från, eller åtminstone totalt förändrar existensförutsättningarna för alla landets mediabyråer och även alla stora koncerners (Sony, Toyota, McDonalds, ni fattar, Forbes 500) marknadsavdelningar. Det är flera tusen miljarder i annonsbudgetar som ska flyttas globalt de närmaste åren och det har knappt börjat.

Så, hur förklarar jag allt detta så att det kan leda till förändring, förkovring, anpassning, möjligheter och utveckling även för ett familjeägt företag i en mellanstor Norrlandsstad, som är på nivån att “de kanska ska hotta upp sin Facebooksida lite”

Jag vet inte.

Ska man ha en jättekurs? Videokurser? En jättekonferens? Skapa koncentrerade crossoverforum med massor av chefer? För det är ju också så galet bråttom.

Förändringen måste till för att behålla konkurrenskraften. Det här är inte mitt problem att lösa. Jag har ett definierat jobb med andra definierade uppgifter. Men det skapar en enorm frustration i mig, att se skillnaderna, de digitala klassklyftor som håller på att skapas på väldigt många nivåer, medan tiden tickar, gamla kunder dör och nya tar deras plats, som de organisationer och företag som inte anpassat sig, helt enkelt inte kommer att vara intressanta för.

En sak är säker: Det lär visa sig.