Jodå. En konkurs. Akutsjuk morförälder till min dotter. Förkylning. Och ett sjok av varierade jobb. Den där månaden. Ni vet. Den där sommarmånaden när alla sitter med saftglas och älskar tillvaron.
Men jag välkomnar allt. Det är sånt livet bjuder. Det bara är så ibland. Det är då blicken stelnar till stål-beslutsamhet, käkarna spänns av allvar och man skiter i allt det oviktiga, lämnar det världsliga därhän och försöker stötta de som är sjuka och de som berörs av det.
Att blogga varje dag blir det inte frågan om denna vecka och nästa. Men någon gång per vecka ska jag försöka skriva ner lite runt vad som utvecklas. Det kommer en snar framtid, och den ska bli bra, lycklig, solid, trygg stabil och medveten.
Jag vill ha med er då. Jag kommer att ha mycket att berätta.
/S
