————————————————–
To my foreign readers and friends; -I have descided to write in my native language for a while. I may return to writing in english eventually, but right now, i´m up to some serious society-bashing in Swedish LOL. Write me in private as usual if ya have any questions.)
————————————————–
Idag gick säkringen djävlar anamma. Så illa att jag för en tid nu bestämde mig för att blogga på Svenska. Det är kul att skriva på engelska, men nu börjar saker bli så viktiga att regeln; “Gräv där du står” får gälla ett tag.
Dagens blogg;
-Leif Schulman, kolumnist på TV-guiden och “Se & Hör” (!!) kräver i ett debattinlägg “fler underhållningsprogram med blanka golv” i TV-kanalerna.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article2352259.ab
-Man tror ju inte att man läser detta år 2008.
Visste ni att genomsnittsmänniskan, när man levt i 60 år, har tittat på TV i 10 år av sitt liv?
Låt mig förtydliga;
-Den människan har suttit framför en elektrisk apparat och gjort ingenting annat än tagit emot andras budskap i tio år av sitt liv.
-Den människan har suttit c:a tretusensexhundrafemtio DYGN framför TV:n. Passiv. Mottagandes budskap. “Underhållits”.
Är det bara jag som känner att om den människan bara tittat lite till på TV så hade han/hon fötts helt i onödan? Vad är skillnaden mellan att leva och ta vara på sina 80 år i livet och att aldrig ha blivit född alls, om man väljer att sitta bort TIO ÅR eller motsvarande TJUGOTUSEN KVÄLLAR framför en TV?
Kvällar, som man INTE gör något av följande;
-Engagerar sig i sina barn på djupet.
-Umgås utan TV med släkt och vänner.
-Bygger, konstruerar, skapar, utvecklar en hobby djupare.
-Ägnar sig åt att förstå sin egen person, mogna och utvecklas intellektuellt och emotionellt som vuxen människa.
-Älska och vårda sina relationer, sin hälsa och bry sig om samhället.
…och så vidare i all oändlighet.
-Mänskligheten satte sig i TV-soffan på femtiotalet, blev sittandes där och det vore väl en rimlig förväntan på evolutionen att man i den nya, helt diversifierade informationsklturen år 2008 reser sig och går därifrån?
TV:n som vardagsrumsfenomen hör industrialismen till. Den passade perfekt till att låta utsjasade dubbelarbetande föräldrar slänga sig ner och dregla framför, efter att ha dränerats på sina sista krafter på dagen av arbetsgivaren. Det var också en ren välsignelse när föräldrarna kunde ge barnen en egen TV att dregla framför, så att de inte längre krävde de trötta föräldrarnas uppmärksamhet.
Så har vi suttit i decennier. Föräldrarna framför sina hjärnförlamnings-program och barnen framför sina. Al Bundy, Extreme Makeover, Pimp my husvagn och Melodifestivaler har passerat revy medans Bingolotterna fladdrat runt öronen.
Dreglandes tillsammans har vi suttit i en underbar kommunikationsfri symbios som inte skapat några som helst problem. Åtminstone inte förrän männen började slå ihäl sina fruar och barnen började skära sig själva i armarna och supa sig medvetslösa så att det inte skulle göra så ont att sakna föräldrarna hela tiden.
Och i den här upplysningens tid, 2008, när små glidningar redan börjar skönjas i den här kulturen mot lite högre medvetenhet, ökat intresse för böcker, hälso-aktiviteter och individuellt Internetanvändande i stället, så kräver Leif Schulman bättre underhållningsprogram så att vi ska lockas tillbaka till soffdjäveln igen.
Inse Leif.
TV:n som masskommunikationsmedel av typen “en sändare till miljoner mottagare vid samma tidpunkt” är i stort sett redan historia. Det är en helt naturlig konsekvens av teknikutvecklingen. Avmattningen kommer att spridas på tio år, men ju förr vi kollektivt reser oss ur sofforna desto bättre för både BNP, fysisk och psykisk hälsa, familjestrukturerna och det allmännas bästa.
När industrialismen härskade förra seklet var det produktivt för världsekeonomin att vi satte oss tillsammans i vardagsrummet och dreglade. Det gynnade industrin på den tiden. Gav lite rast så att vi kunde gå tillbaka till maskinerna. I dagens marknadsstruktur är det direkt kontraproduktivt. Världsfinansenrna kommer att ta allvarlig skada om vi inte slänger av oss det gamla TV-beteendet.
Vi behöver individuell kraft, hälsa, emotionell mognad, kreativitet och entrepenörskap, egenskaper som också kommer att minska familjevåldet, brottsligheten och stärka psykhälsan generellt i samhället. Fixa familjen så följer resten efter. I det ligger en nödvändighet att minska det passiva TV-tittandet.
Låt mig berätta vad som gynnar samhället i stället;
1. Familjeliv som styrs av individuella flexibla behov och tider. Man gör det man har lust till när man behöver det gällande elektronisk underhållning. I stället så bygger man familjen kring riktig kommunikation samt verklig emotionell och ansvarstagande närhet människa till människa. Tvärtemot TV-tittande.
2. Dataspelandet är sunt om lagom och rätt använt! Det är en icke passiv undersökande, tävlande, problemlösande, stimulerande aktivitet. Det finns till och med verkliga fitness-aktiviteter i de senaste spelen. Tvärtemot TV-tittande.
3. Internetanvändning i tid och otid är också sunt, om lagom och rätt använt! Det är aktivt, tvåvägs-kommunicerande, stimulerande, oändligt och mycket utvecklande och utmanande för hjärnan och det sociala livet. De rörliga bilder man behöver, kan man välja små klipp av, från Youtube eller Weiw on demand-tjänster i all oändlighet. Skillnaden från soffsittandet är att man gör aktiva, medvetna val. Tvärtemot TV-tittande.
4. Bokläsandet har redan revolutionerats. Det säljs pocketar och böcker som aldrig förr och boken lever i en rennässans man aldrig kunde föreställa sig för tio år sedan. Skillnaden mot TV-tittandet är att hjärnans kreativa funktioner är maximalt stimulerade under läsning, med att skapa bilder, miljöer, relationer och emotionella skeenden. I TV-soffan sitter du bara av tid och tar emot. Tyst, möjligen med lite saliv i mungipan.
Så sitt på Internet, spela dataspel och läs böcker för all del. Men kliv för guds skull upp ur femtiotalets TV-soffa. Vi ska nämligen inte stanna kvar där ändå, så det är lika bra att du tar dig upp redan nu.
Visst, låt frukost TV:n, nyheterna, den granskande journalistiken och bolibompa vara kvar. Men utöver det, så vet du ju att det i övrigt serveras bara totalt meningslös underhållning gjord för att hålla dig framför reklamen eller försvara TV-licensen. Det är ju inte för DIN skull det görs TV, men det vet du ju egentligen redan…eller hur?
Själv slängde jag ut TV:n för en massa år sedan och kan inte minnas längre varför jag någonsin satt framför den.
/Stefan Hallgren